Nöten
Jag har en svårt nöt att knäcka med mig själv.
Efter som jag satt upp visa regler om hur jag ska tänka och se på händelser i livet uppstår det ibland konflikt i mig själv då det naturliga inom en vill få mig till att reagera på ett visst sätt medan jag är fullt medveten om att det är destruktivt tänk. Två grundpelare i den nya filosofin är, istället för ursäkter, skapa handlingsplaner. Samt, ångra inte det som varit utan lär från det. I och med detta kommer motgång skapa medgång.
Dilemmat som nu uppstår är att jag inte kan komma på vad jag ska ta med mig för lärdomar från den händelse vars min naturliga instinkter enbart säger åt mig att ångra det, älta det, så ska du glömma det i sinom tid. Visst fan läker tiden sår man varför vänta liksom? Mitt inre och mitt sinne ska bli så självhelande att varje knuff i fel riktning ska ge mig en katapulteffekt i den motsatta. Det handlar verkligen inte om att förtrycka känslor utan att istället kanalisera känslomässig energi i rätt riktning.
Vad gör jag då när jag inte kan finna lärdomar i mina misstag? Jag vet om vad jag inte vill återupprepa och vad jag aldrig skulle gett bort. Frågan är om det ska drabba alla? Jag tycker inte det... Därför väntar jag nu på min insikt för att se vad jag kan ta med mig för bitar från Ground Zero
Efter som jag satt upp visa regler om hur jag ska tänka och se på händelser i livet uppstår det ibland konflikt i mig själv då det naturliga inom en vill få mig till att reagera på ett visst sätt medan jag är fullt medveten om att det är destruktivt tänk. Två grundpelare i den nya filosofin är, istället för ursäkter, skapa handlingsplaner. Samt, ångra inte det som varit utan lär från det. I och med detta kommer motgång skapa medgång.
Dilemmat som nu uppstår är att jag inte kan komma på vad jag ska ta med mig för lärdomar från den händelse vars min naturliga instinkter enbart säger åt mig att ångra det, älta det, så ska du glömma det i sinom tid. Visst fan läker tiden sår man varför vänta liksom? Mitt inre och mitt sinne ska bli så självhelande att varje knuff i fel riktning ska ge mig en katapulteffekt i den motsatta. Det handlar verkligen inte om att förtrycka känslor utan att istället kanalisera känslomässig energi i rätt riktning.
Vad gör jag då när jag inte kan finna lärdomar i mina misstag? Jag vet om vad jag inte vill återupprepa och vad jag aldrig skulle gett bort. Frågan är om det ska drabba alla? Jag tycker inte det... Därför väntar jag nu på min insikt för att se vad jag kan ta med mig för bitar från Ground Zero
Kommentarer
Trackback
