Recensionen av Juno
Som jag redan tidigare skrev igårkväll var det en mycket nöjd Fredrik som lämnade biografen igår efter att ha bevittnat något av det bättre på riktigt länge.
Juno är rolig på naturligt sätt utan behöva använda sig dålig slapstickhuomr eller klyschiga one-liners. Den lyckas vara gullig och varm på ett geuint sätt istället för att som så många andra filmer från samma genre bli sliskigt sockersöta så man bara vill spy.
På förhand var jag rädd för att bli matad med konservativa budskap angående abortfrågan. Men det är inte vad filmen vill förmedla, det är något annat. Filmen levererar helt andra budskap där det mesta handlar om relationer i dess olika former och när filmen är slut har den hunnit ställa fler frågor angående relationer än vad Opera hinner gör på ett år. Den ger oss dessutom fler konkreta tips på hur vi ska behandla varandra än vad Dr Phil någonsin har gjort under hela sin karriär. Allt det här berättas i en sjukt genuin miljö där man verkligen känner att karaktärerna är äkta.
Manusförfattaren Diablo-Cody har blivit sjukt hyllad för sin exeptionella dialog och visst är den bra men kanske upplyft lite för mycket till skyarna. I början är det lite för mycket överdrivet tonårsslang men efter ett tag tonar det ner sig och alla karaktärer känns sjukt äkta i sitt talande.
Det enda det verkar ha gått snett i filmproduktionen verkar vara under castingperioden. Jag vet inte om det var någon prao-elev eller sommarjobbar som satt och plockade ut skådespelare för de respektive rollerna men något blev inte riktigt rätt. För hur man kan i denna film med så många bra och oförstörda skådespelare plocka in Jennifer Garner till en av det viktigaste rollerna i hela filmen, har hon något av kvalité på sin meritlista?
Man skulle kunna diskutera den här filmen ett bra tag till, framförallt dess andemening. Men det ska inte bli för mycket att läsa. Betyg på filmen blir i alla fall 5/5, klockrent. Det gulliga soundtracket med låtar som passar perfekt in i filmens anda gör ju inte produktionen direkt sämre.
Det här blir fan omöjligt att toppa!
Juno är rolig på naturligt sätt utan behöva använda sig dålig slapstickhuomr eller klyschiga one-liners. Den lyckas vara gullig och varm på ett geuint sätt istället för att som så många andra filmer från samma genre bli sliskigt sockersöta så man bara vill spy.
På förhand var jag rädd för att bli matad med konservativa budskap angående abortfrågan. Men det är inte vad filmen vill förmedla, det är något annat. Filmen levererar helt andra budskap där det mesta handlar om relationer i dess olika former och när filmen är slut har den hunnit ställa fler frågor angående relationer än vad Opera hinner gör på ett år. Den ger oss dessutom fler konkreta tips på hur vi ska behandla varandra än vad Dr Phil någonsin har gjort under hela sin karriär. Allt det här berättas i en sjukt genuin miljö där man verkligen känner att karaktärerna är äkta.
Manusförfattaren Diablo-Cody har blivit sjukt hyllad för sin exeptionella dialog och visst är den bra men kanske upplyft lite för mycket till skyarna. I början är det lite för mycket överdrivet tonårsslang men efter ett tag tonar det ner sig och alla karaktärer känns sjukt äkta i sitt talande.
Det enda det verkar ha gått snett i filmproduktionen verkar vara under castingperioden. Jag vet inte om det var någon prao-elev eller sommarjobbar som satt och plockade ut skådespelare för de respektive rollerna men något blev inte riktigt rätt. För hur man kan i denna film med så många bra och oförstörda skådespelare plocka in Jennifer Garner till en av det viktigaste rollerna i hela filmen, har hon något av kvalité på sin meritlista?
Man skulle kunna diskutera den här filmen ett bra tag till, framförallt dess andemening. Men det ska inte bli för mycket att läsa. Betyg på filmen blir i alla fall 5/5, klockrent. Det gulliga soundtracket med låtar som passar perfekt in i filmens anda gör ju inte produktionen direkt sämre.
Det här blir fan omöjligt att toppa!
Morgan Pålsson, världsreporter
Jag är nu precis hemkommen från att ha varit på Centrumbiografen och bevittnat i rubriken nämda film. Upplevelsen i sig går väl inte till historien som den mest minnesvärda men Johan Wester och Anders Jansson bjuder stundtals på riktigt bra underhållning. För även om majoriteten av skämten är upplagda klichéiga one liners så är humornivån och satiren emallanåt riktigt hög. En annan stor behållning är att Johan till viss del men framförallt Anders står för mycket bra skådespeleri. Jag har inte någon koll på deras egentligen bakgrund men jag har svårt att se att de inte skulle vara produkter från någon av Sveriges bättre dramaskolor.
Jag kommer nog inte se den här filmen igen i sin helhet men jag kommer med all sannolikhet att youtubea fram de roliga klippen när jag har tråkigt någon dag i framtiden. Vi säger betyg 2 av 5.
Jag kommer nog inte se den här filmen igen i sin helhet men jag kommer med all sannolikhet att youtubea fram de roliga klippen när jag har tråkigt någon dag i framtiden. Vi säger betyg 2 av 5.
