Hemma igen
Efter att ha varit hemma några timmar som jag mestadels spenderat med att sitta och skrika varom vartannat på den värdelösa Adde och det värdelösa NHL 08at. Hatar att förlora, speciellt när han vinner på att varenda puckjävel studsar hans väg. Not fair at all...
Hur som helst tänkte jag ägna några rader till att summera hockeyhelg nummer två i Nyköping. Den här helgen slog den förra med hästlängder, allt var bättre nu. Hockeyn var bättre och lagen var jämnare. I alla fall om vi bortser från de två finsk, de höll inte alls måttet och fick idag spela de lägre placeringsmatcherna. Bortsett från de två lagen var det tight in i det sista och när gruppspelet var klart igårkväll krävdes det målskillnad för att avgöra vilka lag som skulle spela semifinaler. Järfälla, Spånga, Lidköping och Färjestad var de fyra lagen som idag skulle göra upp om slutsegern. Färjestad som verkade helt överlägsna när jag såg dem hade ju efter en förvånansvärt dålig inledning och lyckades tillslut trockla sig till slutspel via målskillnad. 15-0 matchen blev med andra ord betydelsefull.
Efter att ha värmt upp med en placeringsmatch skulle vi ta oss an finalen som skulle spelas mellan Järfälla och Lidköping. Järfälla hade vunit sin semi ganske enkelt medan den andra var snuskigt rafflande och kunde först avgöras efter sju straffomgångar. Jag är fortfarande riktigt förvånad över att Färjestad med sitt spel och sina spelare kunde förlora två matcher den här helgen. Det kändes bra inför finalen, jag hade fått bra kontakt med både Järfällas och Lidköpings lagledning samt spelare i de matcher vi haft med varandra tidigare under helgen. Det skulle bli spännande även i finalen. Järfälla kopplade dock greppet snabbt och hade efter inte allt för lång tid skaffat sig en 2-0 ledning och när första perioden var spelad visade resultattavlan 3-1. Efter halva sista perioden lyckades de reducera till 3-2 men längre skulle de inte komma. Detta trots att de först blev tilldömda ett strafflag med fem minuter kvar att spela och sen ytterliggare ett straffslag när det bara återstod en minut kvar av matchen. Västgötalaget missade emellertid båda straffarna och jag undrar vad tränarn tänkte på då han utsåg samma skytt till straff nummer två när han bara fyra minuter tidigare inte ens varit nära att lyckas med den först. Tyvärr visade sig Järfällas lagledning från sin sämsta i finalen. Trots att vi tidigare kommit bra överens bettedde de sig inte alls som sig bör i en ungdomsledares roll. Mot slutet av matchen var det mest skrikande och vinkade från deras tränare och ledare och när slutsignal ljöd uppstod ett ordentligt slagsmål i vilket flera av båda lagens spelare deltog i. Trist att avsluta en final på det sättet. Men när allt var lugnt och löst och jag passerade Järfällas bås och ytterliggare kommentarer fälls kan jag inte låte bli att vända på mig och fråga om de tycker att sitt uppträdande passar ledare för 15 åriga hormonstinna grabbar som med stor sannolikhet är inne i djupa identitetskriser med sig själva? Jag la till lite däremellan som jag inte kommer ihåg. Men jag tror ändå inte att de spelade någon roll.
Reflektion efter att i år ha dömt mer ungdomshockey än jag gjort på många år är att det har blivit ett mycket tuffare klimat där ute i ishallarna. Jag undrar vidare hur alla yngre mer osäkra och oerfarna domare hanterar situationen? Man blir mörkrädd när man ser hur vissa beter sig och det mest skrämmande är att det verkar vara fullkomligt accepterat? Ingen pratar om det som att det är fel eller engångsföreteelser utan mera som att "så här är det". Det är riktigt illa. Hoppas det här kan uppmärksammas mer och i och med det åtgärdas.
Självklart är ite alla ledare såhär och det finns massa guldkorn också. Både Spångas och framförallt Färjestads ledare uppträdde schystare än schsyt och var verkligen bra exempel på hur jag tycker ledare ska bete sig när de befinner sig i den roll som de gör. Två spelare som under helgen visade grymt gott uppträdande var Linköpings nr 3 Emil Åberg samt Lidköpings kapten vilken jag av någon konstig anledning aldrig snappade upp namnet på, något jag normalt sett brukar göra.
Nu märker jag att det här blev mer än några rader och jag skulle kunna skriva mycket mer om ämnet men det räcker här. Hade också tänkt skriva mer om vad som hänt vid sidan av isen men energin och minnet har trytit som det får räcka här. Nästa helgs avslutande cup ska det bli bättre uppföljning på.
Hur som helst tänkte jag ägna några rader till att summera hockeyhelg nummer två i Nyköping. Den här helgen slog den förra med hästlängder, allt var bättre nu. Hockeyn var bättre och lagen var jämnare. I alla fall om vi bortser från de två finsk, de höll inte alls måttet och fick idag spela de lägre placeringsmatcherna. Bortsett från de två lagen var det tight in i det sista och när gruppspelet var klart igårkväll krävdes det målskillnad för att avgöra vilka lag som skulle spela semifinaler. Järfälla, Spånga, Lidköping och Färjestad var de fyra lagen som idag skulle göra upp om slutsegern. Färjestad som verkade helt överlägsna när jag såg dem hade ju efter en förvånansvärt dålig inledning och lyckades tillslut trockla sig till slutspel via målskillnad. 15-0 matchen blev med andra ord betydelsefull.
Efter att ha värmt upp med en placeringsmatch skulle vi ta oss an finalen som skulle spelas mellan Järfälla och Lidköping. Järfälla hade vunit sin semi ganske enkelt medan den andra var snuskigt rafflande och kunde först avgöras efter sju straffomgångar. Jag är fortfarande riktigt förvånad över att Färjestad med sitt spel och sina spelare kunde förlora två matcher den här helgen. Det kändes bra inför finalen, jag hade fått bra kontakt med både Järfällas och Lidköpings lagledning samt spelare i de matcher vi haft med varandra tidigare under helgen. Det skulle bli spännande även i finalen. Järfälla kopplade dock greppet snabbt och hade efter inte allt för lång tid skaffat sig en 2-0 ledning och när första perioden var spelad visade resultattavlan 3-1. Efter halva sista perioden lyckades de reducera till 3-2 men längre skulle de inte komma. Detta trots att de först blev tilldömda ett strafflag med fem minuter kvar att spela och sen ytterliggare ett straffslag när det bara återstod en minut kvar av matchen. Västgötalaget missade emellertid båda straffarna och jag undrar vad tränarn tänkte på då han utsåg samma skytt till straff nummer två när han bara fyra minuter tidigare inte ens varit nära att lyckas med den först. Tyvärr visade sig Järfällas lagledning från sin sämsta i finalen. Trots att vi tidigare kommit bra överens bettedde de sig inte alls som sig bör i en ungdomsledares roll. Mot slutet av matchen var det mest skrikande och vinkade från deras tränare och ledare och när slutsignal ljöd uppstod ett ordentligt slagsmål i vilket flera av båda lagens spelare deltog i. Trist att avsluta en final på det sättet. Men när allt var lugnt och löst och jag passerade Järfällas bås och ytterliggare kommentarer fälls kan jag inte låte bli att vända på mig och fråga om de tycker att sitt uppträdande passar ledare för 15 åriga hormonstinna grabbar som med stor sannolikhet är inne i djupa identitetskriser med sig själva? Jag la till lite däremellan som jag inte kommer ihåg. Men jag tror ändå inte att de spelade någon roll.
Reflektion efter att i år ha dömt mer ungdomshockey än jag gjort på många år är att det har blivit ett mycket tuffare klimat där ute i ishallarna. Jag undrar vidare hur alla yngre mer osäkra och oerfarna domare hanterar situationen? Man blir mörkrädd när man ser hur vissa beter sig och det mest skrämmande är att det verkar vara fullkomligt accepterat? Ingen pratar om det som att det är fel eller engångsföreteelser utan mera som att "så här är det". Det är riktigt illa. Hoppas det här kan uppmärksammas mer och i och med det åtgärdas.
Självklart är ite alla ledare såhär och det finns massa guldkorn också. Både Spångas och framförallt Färjestads ledare uppträdde schystare än schsyt och var verkligen bra exempel på hur jag tycker ledare ska bete sig när de befinner sig i den roll som de gör. Två spelare som under helgen visade grymt gott uppträdande var Linköpings nr 3 Emil Åberg samt Lidköpings kapten vilken jag av någon konstig anledning aldrig snappade upp namnet på, något jag normalt sett brukar göra.
Nu märker jag att det här blev mer än några rader och jag skulle kunna skriva mycket mer om ämnet men det räcker här. Hade också tänkt skriva mer om vad som hänt vid sidan av isen men energin och minnet har trytit som det får räcka här. Nästa helgs avslutande cup ska det bli bättre uppföljning på.
Kommentarer
Postat av: Jonne Karlsson
Av någon konstig anledning skrev du inte hur det gick i gris nr 2.
Tack för en skön helg, ses på fredag!
Trackback
