Jag känner hur jag tänder till!
Vaknade sent idag och kom ganska snabbt fram till att det var försent för att äta en normal frukost. Jag har emellertid en hockeymatch som ska dömas ikväll vilket gör mig ganska mån om vad jag stoppar i mig så jag letade mig upp till tacobuffén som finns på tågstationens café. Det känns ändå relativt nyttigt och energirikt.
Nog för att det är skönt att ofta sitta själv och filosofera så kände jag ändå att en tidning var på sin plats. 15 kronor fattigare och lite irreterad efter pressbyråexpedtiens bemötande hade jag dagens lokaltidning i handen.
Det mest spännande var recensionen från gårdagskvällens konsert som var överaskande positiv. (För att komma från en recensent.) Hur som helst, det som fick mig att tända till var filmtipsen på TV-tablåsidan. Jag vet inte var tidningen hämtar dessa små korta kommentarer som även inkluderar betygsättning men jag önskar jag visste så jag kunde ställa ansvarig till svars.
Man kunde alltså läsa följande: Spiderman 2, 4/5, En mycket bra uppföljare som lever upp till sina förväntningar plus lite till...
Att ge fyra stjärnor till en medioker serietidningsfilmuppföljare är en spark i skrevet till alla de där ute som faktiskt anstränger sig för att göra betydelsefull film med hjärta och hjärna bakom.
Vad som sedan fortsatte att uppröra mig var nästa inlägg i filmspalten där en riktigt bra film bara får tre stjärnor. Jag pratar om Smala Sussie, en film som är en, till skillnad mot Spiderman, En film med både hjärna och hjärta. Packade med härliga karaktärer och vitsiga repliker. Smart, svängigt och härligt manus där man tydligt känner hur mycket Ulf Malmros älskar värmlandsbyggden.
Jag kände hur jag tände till! Därför ska jag nu försöka lugna ner mig med lite pepparkaksbak med Sandra, världens bästa tjej!
